Tystnad i texten

Häromdagen lyssnade jag på ett avsnitt av radioprogrammet ”Språket”, där man pratade om tystnad i det talade språket. Det fick mig att fundera på hur tystnad realiseras i det skrivna språket. Vi har ju pauser som uttrycks genom ordmellanrum, kommatecken, punkter och styckeindelningar osv.

Finns det andra sätt att uttrycka ”tystnad” i text? Hur gör vi när vi läser?

Jag är en person som föredrar att läsa en bok istället för att lyssna på en ljudbok. Orsaken är bland annat att jag vill tolka texten på egen hand, skapa mina egna bilder och röster. Att lyssna på en bok blir som högläsning. Det är uppläsaren som tolkar texten åt lyssnaren och lägger in pauser och tystnad där han/hon tolkar in den. Skulle en annan uppläsare läsa texten på exakt samma sätt? Skulle en annan läsare än jag skapa samma bilder och röster? Troligtvis inte.

Vad är det som avgör tolkningen?  Hur skriver man tystnad? Är en ordrik roman mer ”högljudd” än en roman med färre ord? Är en bok med mindre dialog tystare än en dialogdriven kriminalroman t.ex?

54 svar till “Tystnad i texten“

  1. Mario skriver:

    boutflower@powders.sudanese” rel=”nofollow”>.…

    thanks….

  2. Glen skriver:

    plain@seasoned.proprietorships” rel=”nofollow”>.…

    thank you!!…

  3. Kent skriver:

    architecture@undo.gershwins” rel=”nofollow”>.…

    ñýíêñ çà èíôó!!…

  4. salvador skriver:

    scripts@emasculated.capetown” rel=”nofollow”>.…

    ñïàñèáî çà èíôó….

Lämna ett svar