Arkiv för maj, 2010

Fredag

fredag, 28 maj, 2010

Ojojoj vilken vecka. Visst ja, man ska andas också! Men oj så kul det har varit.

Informationsarbete för hela slanten så att det räcker och blir över. Tänk att jag är så lyckligt lottad att jag får hålla på med det här just nu.

Det blir helgjobb också. Fast jag vet inte om jag ska kalla det ”jobb”. Jag ska ju skriva artikeln! Jag har inte hunnit med den under veckan och alternativet är att den inte kommer med i det här numret och det vill jag hemskt gärna att den gör. Därför kommer jag att skriva i helgen!

Och fira mamma förstås på söndag.

Hur ska ni fira helg?

Tack för intressanta kommentarer!

onsdag, 26 maj, 2010

Så fort jag får huvudet över vattenytan igen så ska jag svara på alla intressanta kommentarer och skriva nya inlägg! Förhoppningsvis i slutet på veckan. Det är sinnessjukt mycket att göra på jobbet. Men det är roliga saker så det gör ingenting! Däremot finns det ingen ork eller tid över för mitt eget liv utanför jobbet just nu, DET är lite tråkigare. Men det gäller bara ett par veckor till, sedan lugnar det ned sig igen.

Tid är en bristvara

torsdag, 20 maj, 2010

En fullspäckad vecka på jobbet gör att jag inte hinner med så mycket annat.

Jag skulle behöva ha kanske fyra timmar till varje dag. Det är ju inte SÅ mycket eller hur? Borde väl inte vara så omöjligt.

Ett dygn på 28 timmar istället för 24 är väl inte för mycket begärt, egentligen?

Ändå är det helt omöjligt. Vi har bara 24 timmar om dygnet. 365 dygn på ett år. År efter år.

Livet självt är begränsat av tid. Vi föds, vi lever och vi dör. Det ligger inbyggt i våra gener att vi ska finnas på jorden under en förutbestämd tidsrymd. Ibland får vi inte ens den tiden om vi råkar ut för sjukdomar eller olyckor som tar ifrån oss den.

Tiden i sig är dock inte begränsad – tiden är evig.

Men vi som styrs av den, är begränsade. Hur gärna vi än önskar att vi kunde frigöra oss från tidens grepp.

Eller vill vi det? VILL vi verkligen leva för evigt och ha all tid i världen?

Ännu en sömnlös natt

lördag, 15 maj, 2010

Besöksstatistiken senaste dagarna är en dyster läsning. Måste komma på något intressant att skriva om så att ni kommer tillbaka igen. :)

Det här blir ett mindre intressant inlägg kvart över ett på natten till söndag. Ännu en sömnlös natt alltså.

Det är väldigt många sådana nuförtiden. Jag har svårt att komma till ro. Det måste vara ett tecken på att något inte står helt rätt till, och jag har mina aningar. Men det är bara att ”gilla läget”, för jag måste ta mig igenom det.

Det är väl så här det är, när livet hinner ifatt en och man till slut måste börja ta tag i saker och ting som man inte bearbetat tidigare.

Jag tror att det är bra. Även om det är jobbigt nu, så är jag i grunden en positiv människa, så när jag väl har kommit ut på andra sidan så kommer jag att ha lärt mig så mycket om mig själv.

Det ser jag fram emot. Jag tror det kommer att inspirera mig till nya upptäckter. Ett nytt liv. Nya texter?

Vad är det viktigaste du har lärt dig om dig själv? Hur använder du det i ditt skrivande?

Kul på jobbet

onsdag, 12 maj, 2010

Nästa vecka ska jag få göra det roligaste jag vet.

Jag ska få skriva en artikel till personaltidningen och jag längtar! Det kommer bli en sådan kul artikel att skriva också. Jag ska intervjua en medarbetare som är utbytesforskare på ett företag som vi samarbetar med  i England.

Allt informationsarbete är kul, men inget slår att få skriva. Och sådana här artiklar där man får intervjua en person är allra roligast.

Lyckliga jag! :)

Säreget språkfel del 2

tisdag, 11 maj, 2010

Nina skrev en bra kommentar på mitt inlägg om särskrivningar.

Hon skrev:

”Usch jag är en av dem som särskriver ganska ofta tror jag. Helt enkelt för att jag inte vet vad som är rätt. Jag märker det när jag tittar bakåt i min blogg och läser gamla inlägg. Då blir jag nästan lite svettig och rosig på kinderna när jag tänker på att sånna ”som du” som ryser av obehag när ni ser särskrivningar kanske har läst.”

Jag svarade på hennes kommentar under det aktuella inlägget men vill ta upp det i ett nytt inlägg  till öppen diskussion.


Varför särskriver vi?

Det jag ville med mitt inlägg om särskrivning var först och främst att diskutera kring vad fenomenet och dess utbredning beror på, inte att agera språkpolis för folk som råkar särskriva. Dessutom är det inte personen som särskriver som får mig att ”rysa” (i inlägget framgår också att det är mina egna särskrivningar jag ryser åt, ingen annans. För det händer mig också, när jag skriver fort) utan särskrivningen i sig. Det jag då reagerar på är inte att just denna person råkat särskriva utan att fenomenet finns. Vad är det som gör att människor tycker det är svårt? Varför sprider det sig? Vad beror det på? Är det engelskans inflytande? Är det skolan som är boven? Är min teori om ”snabba texter” orsaken? Dvs. att det sprider sig genom ”slarv” som i mitt fall t.ex, och ju mer det sprider sig, desto mer blir det ett språkfel hos många som blir osäkra.

Vill man förändra saker måste man ta reda på orsaken, inte skylla på dem som gör fel för att de inte vet eller är osäkra.


Oönskade konsekvenser och betydelser

Anledningen till att jag skulle vilja få bort särskrivningsfarsoten ur språket handlar inte om att racka ned på folk eller sätta mig till doms över någon. Det har rent språkmässiga grunder. Det illustreras med all önskvärd tydlighet av det här exemplet (textraden tagen från det här inlägget hos Karin, bloggen Vacker & Underbar):

”Mellan slag är inte tillåtet i användar namnet”. Detta taget från en svensk språkfil i webbshopen som Karin använder för sitt företag Nailmail.

Antingen har författaren av den här instruktionen haft roligt med flit (ironin är ju ganska uppenbar! :) Är den ofrivillig så är det ju inte så roligt? ), eller så är det en allvarlig språkmiss. Dessutom betyder ”mellan slag” inte alls samma sak som ”mellanslag”. Jag tror att även dem som känner sig osäkra på när man ska skriva isär eller ihop förstår med det här exemplet  hur fel det kan bli, utan att de ska känna sig utpekade på något sätt.


Språkpolis eller konstruktiv kritik?

Innan jag slutar vill jag också ta upp den andra delen av Ninas kommentar.

”Jag hade uppskattat om folk sa till mig när jag skrev fel så jag har chans att lära mig. Istälet för att sitta å rysa på sitt håll.”

Jag går inte in och ”rättar” folks särskrivningar eller stavfel eller meningsbyggnadsfel osv i bloggar. För det första tycker jag innehållet är viktigare i dessa sammanhang och att man skriver överhuvudtaget. För det andra är inte bloggande en rättskrivningstävling. Sedan är det otroligt känsligt. Jag lovar dig Nina, att om jag skulle ”rätta” någon av dina särskrivningar (jag tror dessutom du är lite för hård mot dig själv. Jag har läst din utmärkta blogg ett tag nu och har inte upptäckt en enda särskrivning. Jag hittar bara intressanta texter!) så skulle jag få ett helt sjok med kommentarer att jag ska ”skita i hur du skriver”, ”jäkla språkpolis!”, ”Spelar väl ingen roll” osv…

Hur vi skriver och använder vårt språk är på något sätt så intimt förknippat med vår person att vi tar kritik på vårt språk som något personligt.

Mitt allmänna tips till den som känner sig osäker – skriv ihop! De allra flesta sammansatta ord ska skrivas som ett ord. Råkar du skriva ihop två ord som inte ska skrivas ihop så ser det ut som om du har glömt ett mellanslag. Skriver du isär kan du få ofrivilliga konsekvenser och betydelser.


Ger man sig in i leken ska man leken tåla!

De som däremot ska tåla kritik och ta sig i kragen rejält  är de som skriver professionellt. Yrkesskribenter som man kan FÖRVÄNTA sig ska veta om ett ord ska skrivas ihop eller isär. Läs kvällstidningarna och deras nätupplagor. Hemskt. Reklambranschen är inte bättre den. Den kan också vara lite boven i dramat eftersom t.ex en logga kan se ut så här:

Design House Stockholm

Exemplet haltar väl lite eftersom Design house är engelska och SKA skrivas isär. Men det stärker ju teorin att engelskan kan spela in. Så många företag har engelska namn idag. Det är reklamspråket nummer ett även i Sverige (En annan diskussion! :) ). Men inte ens på engelska skriver man Design Stockholm House! Och vi skriver inte ord som hör ihop ”under” varandra, utan bredvid varandra.

Besöksrekord

tisdag, 11 maj, 2010

Åh vad roligt. Igår slog ni besöksrekord på min nya blogg. Jätteskoj.

Tack alla som kommer hit och tittar, läser, kommenterar.

Ni gör det här extra kul! :)

Det är just för utbytet som jag har den här bloggen. För att diskutera kring text helt enkelt.

Senare idag ska jag skriva ett uppföljningsinlägg om språkkritik till mitt inlägg om särskrivning, tack vare en väldigt bra kommentar av Nina som jag tycker är värt att diskutera vidare kring!

Nattankar

söndag, 9 maj, 2010

Klockan är ett på natten. Om fem timmar ska jag gå upp och göra mig iordning för att åka till jobbet.

En sådan där sömnlös natt som jag har haft så många sista tiden. Jag vet inte vad det är. Jag kan inte koppla av riktigt. När natten kommer så börjar tankarna snurra och det går liksom inte att få stopp på dem.

Att läsa kan vara ett sätt att skingra tankarna. Ibland fungerar det och ibland inte. Boken får inte vara för bra eller spännande, för då fastnar jag i den i stället och kan inte sova i alla fall.

Jag är ingen nattmänniska egentligen. Den bästa tiden på dagen är morgonen. Jag är inte typen som är ute och festar till klockan sju på morgonen och sedan sover bort hela dagen.

Men ska man ligga vaken och grubbla på nätterna – skulle man ju lika gärna kunna göra något kul av det. Är det någon av er som läser det här och ofta är i min situation som kan känna sig extra kreativa sådana här nätter? Det kan jag känna. När inte tankarna rör sig om jobbiga saker så kan de istället börja med sina visioner. Jag får många idéer under mina sömnlösa nätter.

Fast jag är dålig på att komma ihåg dem i dagsljus. Så jag borde lära mig att skriva ner allt. Men jag är rädd att jag håller mig vaken (som jag gör nu) om jag börjar skriva eftersom jag vet hur ”fängslad” jag blir. Precis som med en för spännande bok.

Vad gör ni för att skingra tankarna en natt som denna? Om ni nu har sömnlösa grubbelnätter som jag. Läser? Skriver? Lyssnar på musik?

Skomakare bliv vid din läst

fredag, 7 maj, 2010

En informatörs vardag.

Information och kommunikation. Det är väl inte så himla krångligt?

”Bättre någonting än ingenting alls!” Eh… nej.

”Den här layouten slänger du väl ihop på en kvart? Det är bara att lägga in lite bild och text i ett Worddokument eller i PowerPoint så är det klart!” Eh… nej.

”Jaha så det ska till tryck i morgon!? Ja men det räcker väl om jag kommer med ett underlag i morgon förmiddag, då har du hela dagen på dig!” Ja, och kvällen och halva natten också. Klockan 23:50 efter åtta timmars övertid så hann jag ”precis” layouta in din sistaminutentext i min från början färdiga layout innan deadline! Jag fick bara förkasta allt jag hade gjort och börja om från början. Men det gick ju bra.

”Vad då ”säljande” material… Varför kan vi inte bara skriva ut våra vetenskapliga postrar på ett tjockt A4 och dela ut dem på konferensen? Varför krångla till allting!”. Ja, definiera krångligt! Ska man frivilligt läsa ett A4 sprängfyllt med text i satt åtta punkter med en linjär och några obskyra diagram så ska man vara VÄLDIGT intresserad av ämnet. Vad säljer den dessutom som inte bara en forskare som studerat sitt område i fem år begriper?

”Vi är ingenjörer, vi tänker inte som du!” Nej, det är därför du är ingenjör och jag är informatör.

Det finns en anledning till varför vissa är experter på att vara forskare, tandläkare och skomakare, medan andra är experter på information och kommunikation.

Jag skulle inte anlita en forskare eller skomakare att laga min tand.

Skulle du?

Rekord

fredag, 7 maj, 2010

Jag har haft den här bloggen i en vecka och har redan fått mitt första spaminlägg!

Kanska ska fira med kaffe och tårta…

Eller nej förresten, jag dricker ju inte kaffe!