Arkiv för kategori ‘Språkvård’

Språkförtroende?

lördag, 12 juni, 2010

Jag hör  ofta en inställning till vårt svenska språk bland svenskar som gör mig ledsen. Det verkar som om många av oss har ett dåligt ”språkförtroende”. Främst gentemot engelskan kanske, som har en högre status i samhället. Mer som ett ”riktigt” språk medan svenskan bara är något vi talar. Har jag fel i denna känsla?

Ofta kan man höra kommentarer som att svenskan är ett ”fattigt” språk. Det har inte lika många ord och uttrycksmöjligheter som t.ex. engelskan. Ajajaj så fel! Svenskan kan uttrycka allt vi vill att det ska uttrycka. Det är ett fantastiskt språk där vi kan bilda i stort sett vilka ord vi vill. Det är hur enkelt som helst. Sätt ihop vilka ord du vill bara! Svenska är ett ordbildningsvänligt språk (Se där, ett ord jag just hittade på som inte finns i något uppslagsverk, men fullt förståeligt ändå! Tack vare de öppna ordbildningsreglerna. :) ). Det är väl flexibilitet om något. Jag älskar att hitta på nya ord. Räknar vi orden i ordböcker, så har engelskan fler ord än svenskan. Men det beror helt enkelt på att engelskan har blivit utsatt för fler influenser genom sin maktställning i världen, imperialismen osv. Inte på att svenskan inte skulle kunna uttrycka samma sak. Det är bara fantasin hos oss språkbrukare som sätter gränserna.

Jag har också hört talare av andra språk som anser att svenskan inte är så ”utsmyckande” som deras modersmål. Lite som att de saknar ”poesin” från sitt modersmål när de talar svenska. Och ja, svenskan är ett direkt språk. Det säger som det är. Fast jag tror det beror på oss talare mer än språket i sig. Det är vi som ”folk” som är direkta och det avspeglar sig så klart i språket. Men även det kan vara otroligt poetiskt. Det kan ibland vara mer poetiskt, mer effektivt, än det målande svulstiga metaforiska. Men VILL vi vara målande, svulstiga och metaforiska, så finns det inget som hindrar oss i språkstrukturen och språkets möjligheter.

Svenskan har fått lite revansch hos sina talare tack vare program som P1:s Språket och Fredrik Lindströms ”Värsta språket” och ”Svenska dialektmysterier” och liknande populärvetenskapliga språkprogram. Språktidningen har också gjort succé. Inget gör mig gladare än initiativ som ökar det allmänna språkintresset. För börjar man diskutera språk med folk, så märker man att längst inne så är folk ändå fascinerade av det.

Här är en otroligt vacker låt sjungen av Malena Ernman med text av geniala Py Bäckman. Det här är ett bevis på hur vackert och poetiskt svenska är. Den här texten hade inte kunnat skrivas vackrare på något annat språk än svenska.

Här är allt så nära
Jag stannar här ett tag
Tar det jag kan bära
och det som är idag

Jag vill bara andas
Se färgerna igen
Sol och regn som blandas
med ro i skymningen

Jag har orden och jag följer dem
Till min plats på jorden
Jag tror jag kommit hem

Här skall dimman lätta
Och ljuset bryta in
Lägga sig tillrätta
på platsen som är min

Jag har orden och jag följer dem
Till min plats på jorden
Jag tror jag kommit hem

Får jag orden och jag följer dem
Till min plats på jorden
Då har jag kommit hem

Hör du orden och du följer dem
Till din plats på jorden
Då har du kommit hem

Säreget språkfel del 2

tisdag, 11 maj, 2010

Nina skrev en bra kommentar på mitt inlägg om särskrivningar.

Hon skrev:

”Usch jag är en av dem som särskriver ganska ofta tror jag. Helt enkelt för att jag inte vet vad som är rätt. Jag märker det när jag tittar bakåt i min blogg och läser gamla inlägg. Då blir jag nästan lite svettig och rosig på kinderna när jag tänker på att sånna ”som du” som ryser av obehag när ni ser särskrivningar kanske har läst.”

Jag svarade på hennes kommentar under det aktuella inlägget men vill ta upp det i ett nytt inlägg  till öppen diskussion.


Varför särskriver vi?

Det jag ville med mitt inlägg om särskrivning var först och främst att diskutera kring vad fenomenet och dess utbredning beror på, inte att agera språkpolis för folk som råkar särskriva. Dessutom är det inte personen som särskriver som får mig att ”rysa” (i inlägget framgår också att det är mina egna särskrivningar jag ryser åt, ingen annans. För det händer mig också, när jag skriver fort) utan särskrivningen i sig. Det jag då reagerar på är inte att just denna person råkat särskriva utan att fenomenet finns. Vad är det som gör att människor tycker det är svårt? Varför sprider det sig? Vad beror det på? Är det engelskans inflytande? Är det skolan som är boven? Är min teori om ”snabba texter” orsaken? Dvs. att det sprider sig genom ”slarv” som i mitt fall t.ex, och ju mer det sprider sig, desto mer blir det ett språkfel hos många som blir osäkra.

Vill man förändra saker måste man ta reda på orsaken, inte skylla på dem som gör fel för att de inte vet eller är osäkra.


Oönskade konsekvenser och betydelser

Anledningen till att jag skulle vilja få bort särskrivningsfarsoten ur språket handlar inte om att racka ned på folk eller sätta mig till doms över någon. Det har rent språkmässiga grunder. Det illustreras med all önskvärd tydlighet av det här exemplet (textraden tagen från det här inlägget hos Karin, bloggen Vacker & Underbar):

”Mellan slag är inte tillåtet i användar namnet”. Detta taget från en svensk språkfil i webbshopen som Karin använder för sitt företag Nailmail.

Antingen har författaren av den här instruktionen haft roligt med flit (ironin är ju ganska uppenbar! :) Är den ofrivillig så är det ju inte så roligt? ), eller så är det en allvarlig språkmiss. Dessutom betyder ”mellan slag” inte alls samma sak som ”mellanslag”. Jag tror att även dem som känner sig osäkra på när man ska skriva isär eller ihop förstår med det här exemplet  hur fel det kan bli, utan att de ska känna sig utpekade på något sätt.


Språkpolis eller konstruktiv kritik?

Innan jag slutar vill jag också ta upp den andra delen av Ninas kommentar.

”Jag hade uppskattat om folk sa till mig när jag skrev fel så jag har chans att lära mig. Istälet för att sitta å rysa på sitt håll.”

Jag går inte in och ”rättar” folks särskrivningar eller stavfel eller meningsbyggnadsfel osv i bloggar. För det första tycker jag innehållet är viktigare i dessa sammanhang och att man skriver överhuvudtaget. För det andra är inte bloggande en rättskrivningstävling. Sedan är det otroligt känsligt. Jag lovar dig Nina, att om jag skulle ”rätta” någon av dina särskrivningar (jag tror dessutom du är lite för hård mot dig själv. Jag har läst din utmärkta blogg ett tag nu och har inte upptäckt en enda särskrivning. Jag hittar bara intressanta texter!) så skulle jag få ett helt sjok med kommentarer att jag ska ”skita i hur du skriver”, ”jäkla språkpolis!”, ”Spelar väl ingen roll” osv…

Hur vi skriver och använder vårt språk är på något sätt så intimt förknippat med vår person att vi tar kritik på vårt språk som något personligt.

Mitt allmänna tips till den som känner sig osäker – skriv ihop! De allra flesta sammansatta ord ska skrivas som ett ord. Råkar du skriva ihop två ord som inte ska skrivas ihop så ser det ut som om du har glömt ett mellanslag. Skriver du isär kan du få ofrivilliga konsekvenser och betydelser.


Ger man sig in i leken ska man leken tåla!

De som däremot ska tåla kritik och ta sig i kragen rejält  är de som skriver professionellt. Yrkesskribenter som man kan FÖRVÄNTA sig ska veta om ett ord ska skrivas ihop eller isär. Läs kvällstidningarna och deras nätupplagor. Hemskt. Reklambranschen är inte bättre den. Den kan också vara lite boven i dramat eftersom t.ex en logga kan se ut så här:

Design House Stockholm

Exemplet haltar väl lite eftersom Design house är engelska och SKA skrivas isär. Men det stärker ju teorin att engelskan kan spela in. Så många företag har engelska namn idag. Det är reklamspråket nummer ett även i Sverige (En annan diskussion! :) ). Men inte ens på engelska skriver man Design Stockholm House! Och vi skriver inte ord som hör ihop ”under” varandra, utan bredvid varandra.

Säreget språkfel

torsdag, 6 maj, 2010

Särskrivning är det värsta jag vet.

De orsaker som traditionellt brukar tas upp till detta fenomen är inflytande från engelska och ordbehandlingsprogrammens rättstavningsfunktioner. En annan teori är hur vi lär oss rättstavning i skolan. Att särskrivning kommer av att vi lära oss att skriva sammansatta ord med binde-streck. Så lärde jag mig i skolan, men jag vet ändå att bindestreck är ett ord.

Det känns mer som en epidemi eller trend som sprider sig. Ett tidens tecken. Jag kommer på mig själv att särskriva ibland – jag upptäcker det direkt, ryser till av obehag och skriver snabbt ihop igen – men ändå. Det händer. Jag har en teori att det är sammansatta ord med tonaccent som är mest utsatta. Det är nog mest de orden jag själv lyckas sära på och det sker när jag skriver snabbt. Min teori grundar sig på ”pausen” i ordet. Sär(paus)skrivning. Under den pausen hinner man sätta dit ett mellanslag av bara farten. Det är så det går till för mig.

Det skulle kunna vara just ett ”snabbskrivningsfenomen”. Text är numera allmän egendom vilket jag tycker är fantastiskt. Men det är som allt annat i samhället ett snabbt texttempo i en ”snuttifierad” verklighet. Det är bloggar, det är twitter, det är sms, det är mejl… Korta snabba texter i farten, utan tid för eftertanke och korrektur.

Eftersom ”sjukan” sprider sig, så blir fler och fler osäkra på när ord ska skrivas ihop eller inte. Därför blir trenden ett språkfel som upprätthåller trenden.

En intressant sak är att särskrivning är ett problem i norskan också. Men ännu mer intressant är att i Storbritannien, där man talar det språk som många ser som boven i särskrivningsdramat, går trenden åt motsatt håll. Där börjar man skriva ihop! I alla fall enligt en brittisk vän, som är lika irriterad på engelsk ihopskrivning som jag är på svensk särskrivning.

Vad anser du? Ska särskrivning accepteras som en språkutveckling, eller anser du, som jag, att det är ett språkfel? Vad beror den på?

Välkommen till Mera Ord

fredag, 30 april, 2010

Hjärtligt välkommen till en hobbyblogg om text. Hur använder vi texter i dagens samhälle? Hur kommunicerar vi med text? Hur når vi fram med ett budskap med hjälp av text i olika medier? Hur samverkar text och bild?

Det här är en blogg under utveckling. Som ni ser använder jag än så länge bara standardlayouten på Wordpress. Självklart kommer både design och innehåll utvecklas vartefter jag fyller bloggen och ser vartåt det lutar, och lär mig mer om Wordpress.

Så ”stay tuned” som man säger på svengelska. (Ett ämne i sig! :) )

Marie